Tankepärlor 10: liv på nytt

Tänk att ur det som man trodde var dött kan liv resa sig igen.

I ett torrt, litet frö ryms så mycket liv. Stoppa ner det i jorden, ge det vatten och sol, se det gro och växa.

Kärlek kan spira där man trodde att känslorna var undanträngda för gott. En tro på livet kan växa fram ur hopplösheten.

Sluta aldrig hoppas. Hoppet är något av det viktigaste vi har. "Tro, hopp och kärlek", heter det ju. Ibland kanske mer tilltro än tro. Tilltro. Det kommer att bli bra, till slut, på ett eller annat sätt.

Solen stiger upp igen efter natten.

Man kan alltid börja om. Inte från noll, men från där man är.

---------------------------------------

Och det här var den sista texten i serien Tankepärlor. Berätta gärna om de har väckt några tankar hos er och vad ni har tyckt om dem.

Och fortsätt tänka på livets små och stora frågor ;-)

Tankepärlor 9: var inte rädd för mörkret

Döden. En oundviklig del av livet och ändå vet vi så lite om den.

Döden har nog alltid fascinerat och skrämt, men jag tror att den skrämmer mer i dag än den gjort långt tillbaka. För döden har, likt så mycket annat, blivit institutionaliserad.

Vi dör inte längre hemma (annat än vid hastiga dödsfall). Vi dör på sjukhus och sjukhem och även om familjen är samlad omkring oss (i bästa fall), finns där också människor i vita rockar, medicinsk expertis, maskiner, kliniskt rena golv, en säng som går att hissa upp och ner. Och när vi dött och familjen åkt hem, transporteras vi iväg, förbereds inför begravning eller kremering. Döden är inte längre samma naturliga del av vardagen.

Många tar sig inte heller tid att tänka på döden. Väldigt få vågar diskutera döden. Men att våga konfrontera döden och tänka igenom vad som händer, både i ett större och mindre perspektiv, kan ge ett lugn och en trygghet i vårt vardagliga liv, och en grund att stå på när döden drabbar våra nära och kära.

Tänk inte på döden bara när den är där. Tänk på den en dag du känner dig stark och vid gott mod. Kanske i dag?