Tankepärlor 8: hemligheter

Vi har dem alla. Hemligheter. Ibland har vi till och med hemligheter för oss själva.

Vad är din allra hemligaste hemlighet? Är den vacker, är den ful, är den ett sår, är den pinsam, är den väldigt stor eller ganska liten?

Kan för många eller för stora hemligheter knäcka oss? Finns det hemligheter som kan berika våra liv?

Är en hemlighet hemlig för alltid?

Vissa hemligheter vill vi behålla för oss själva. Andra vill vi släppa, men vågar inte. Kanske kan det bli lite lättare om man först skriver ner hemligheten någonstans. Ingen behöver läsa, men orden har släppts fria och nästa steg är lättare att ta.

Vissa hemligheter är som små skimrande pärlor vi vill ha för oss själva, rädda att glansen försvinner om vi visar dem. Kanske är det just det som skulle ske. Kanske är vissa pärlor vackrast när de är hemliga.

Hur vet man skillnaden mellan en hemlighet man kan behålla, och en som är destruktiv?

Tankepärlor 7: kärleken

Kärlek är dubbelt.

Det är all den kärlek vi ger.

Och all den kärlek vi får.

Ibland så svårt att våga älska och våga bli älskad, och ibland så otroligt enkelt.

Slut dina ögon och tänk dig att du är omgiven av kärlek. Att kärleken är som dimstråken på ängen en sommarkväll, svävande runt dig och i dig, men omöjliga att ta på. Tänk dig att kärleken som omger dig kommer från alla de som älskar dig, alla som bryr sig om dig, alla som är vänliga mot dig. Inte bara den kärlek man kan känna till sin respektive, eller den man känner för sin familj, utan också den medmänsklighet vi möter, kärleken till nästan, kanske också andra dimensioner av kärlek som du vill föreställa dig. Hur känns det att vara omgiven av kärlek? Hur känns ditt sinne? Hur känns det i din kropp?

Hur känns den kärlek du ger? Är kärleken olika till olika personer, eller är själva kärlekskänslan konstant medan de känslor och tankar och med vilken intensitet vi känner kärlek varierar?

Hur kan du bli öppen för att ge och ta emot mer kärlek i sitt liv?

Tankepärlor 6: bekymmerslöshet

Efter öknen väntar bekymmerslösheten. Livet känns plötsligt lätt igen. Som en sommardag med klar luft och små stackmoln på en blå himmel och inte en enda tid att passa.

Nu kan vi njuta och bara vara.

Ta vara på de här tillfällena. Det är här livslusten bor.

Det är här vi lever i nuet. Och vi kan träna oss att göra det oftare. I vardagen. Stanna upp och bara vara i det vi gör och det som sker.

Det kan vara mindfulness.

Det kan vara en stund med nära vänner eller kanske en utflykt då vi glömmer både morgondagen och gårdagen och i stället njuter av nuet.

Vad är bekymmerslöshet för dig? Hur kan du finna stunder av det i din vardag?

Tankepärlor 5: öken

Ibland känns livet som en ökenvandring.

Emellanåt tomt och utan mening.

Andra gånger som en kamp. Vi kämpar, saknar, längtar. Livet dras till sin spets.

När vi kommer ut på andra sidan har vi fått nya perspektiv. Ibland är vi knäckta, det tar tid att återhämta sig. Många gånger blir vi stärkta.

Öken kan vara den tröstlösa vardagsvandringen, likväl som tillfällen med sjukdom och svåra händelser när allting kastas omkull.

Hur känns det när livet är som en öken eller en prövning?

Hur tar man sig igenom en öken?

Är öknen bara av ondo, eller finns det annat däri, sådant man kanske ser först efteråt?

Behöver vi sådana här perioder i våra liv. Varför/varför inte?

Tankepärlor 4: barnet i dig

När man var liten var de vuxna så vuxna.

Nu när man själv är vuxen är man plötsligt inte alls så stor. Det lilla barnet vi en gång var finns fortfarande där inom oss, ibland tvärsäkert, ibland lekfullt, ibland väldigt litet.

Och en del av oss förlorar kontakten med vårt inre barn.

Att se sitt inre barn och ta de känslorna och tankarna på allvar är att tand om oss själva. För precis som det barn vi en gång var behöver vi bli sedda och respekterade. Och vi behöver leken.

Finns det något ditt inre barn vill säga dig? Något som saknas i ditt liv, något du kanske har ignorerat i ett försök att "vara vuxen"?

Skulle du kunna få in mer lek och lekfullhet i din vardag? Man behöver inte nödvändigtvis sätta sig och bygga lego eller gräva i sandlådan (om man inte vill), men man kan finna lekfullheten i humor och relationer, i matlagning, i idrott m.m. Var kan du få in mer lek i ditt liv?

Tankepärlor 3: jag

Vem är jag?

Inte utanpå; inte hur jag ser ut. Inte vad jag gör. Vem är jag egentligen? Inuti.

Kalla det vad du vill: din själ, ditt innersta, dina tankar, din essens, din personlighet. Men om du skulle beskriva den du är - såsom du upplever ditt inre - hur skulle du beskriva dig då? Och jag pratar inte om egenskaper och inte om några yttre attribut. Beskriv ditt inre i färg.

Vilken färg är du?

Vilka ljud är du? Är du musik, och i sådana fall vilken musik?

Vilken form är ditt inre?

Vilken doft har din person?

Om man kunde ta på din själ, hur skulle den kännas då? Textur?

Vad smakar du?

Ta gärna fram papper och pennor och rita/skriv dig själv :)

Tankepärlor 2: tystnaden

Vi översköljs av ljud och intryck i dag. Musik, trafik, prat, telefoner som piper, maskiner, slammer ...

Vi är så vana vid ljud omkring oss att många blivit rädda för tystnaden.

Kanske är det inte tystnaden som skrämmer så mycket, som möjligheten att vi i pausen som ges ska möta ... oss själva.

Riktigt tyst blir det nästan aldrig. Det finns alltid vindens sus och hjärtats slag, våra andetag, prasslet av ett steg. Men genom att då och då stanna upp och koppla bort alla ljud vi kan - stänga av alla apparater - och tillåta oss för en stund att varken prata eller lyssna på andra, kan vi finna en verklig paus. Försöka att för en kort, kort liten stund vila från allting och bara vara. Sluta ögonen och stänga ute så många intryck vi kan. Inte fokusera på någonting, inte analysera, inte bedöma. Bara finnas.

Tankepärlor 1: det som är större än oss själva

Tror du att det finns något i världen som är större än oss själva?

Kanske kärlek, kanske längtan, kanske energier, kanske en eller flera gudar, kanske andar, kanske änglar, kanske medmänsklighet, kanske hemliga lagar, kanske kaos, kanske något annat eller inget alls?

Jag tror att det är mänskligt att längta efter något. Att vilja tro. Det är enkelt att säga att vi längtar efter mening och sammanhang i en obegriplig värld och att vi, medvetet eller omedvetet, ofta omsätter det i en tro eller i handlingar. Det behöver inte alls vara en religion utan kan lika gärna vara ideologi, politik, livsstil - eller att döva den där längtan i så många handlingar och vardagsproblem att det inte finns utrymme att tänka eller känna.

Men jag tror inte att den där längtan efter något enbart handlar om att bringa ordning i det kaos vi ser i världen och att förstå det vi inte kan förstå. Jag tror att det finns något djupare och mer grundläggande i oss än så, men vad det är har jag inget svar på.

Om det fanns någon att fråga om hur världen är beskaffad, vem skulle du vilja fråga då och vad skulle du vilja fråga? Begränsa dig inte till det som finns och det du tror på, utan fråga fritt. Om du vill får du gärna dela med dig i kommentarerna, men det viktigaste är att själv tänka på frågan (och kanske diskutera med dem omkring dig). Ibland är frågorna intressantare än svaret ;-)

Om livets pärlor - introduktion

Det finns ett armband som heter Frälsarkransen och som kan hjälpa kristna till fördjupad och fokuserad bön. Det skapades 1995 av den nypensionerade biskopen Martin Lönnebo när han under en semesterresa blev strandsatt på en grekisk ö. Armbandet är rätt intressant även för icke kristna och jag ska berätta mer om det för er.

De olika pärlorna symboliserar olika saker. Med armbandet på sig (eller i fickan, i väskan, på sängbordet) blir man genom pärlorna påmind om olika aspekter av tron - eller av livet, om man så vill - och kan fördjupa sin bön, fokusera eller låta tankar och känslor vandra kring det ämne en viss pärla berör. Armbandet påminner oss om det som är viktigt och kan, om man vill det själv, bli ett hjälpmedel in i en djupare resa, den in i oss själva (och bortom oss själva).

Det börjar och slutar med den guldskimrande pärlan. Det är gudspärlan. De övriga pärlorna berör ämnen som tystnad, kärlek, natten, jaget, hemligheter med mera. Universella och tidlösa teman som inte alls behöver tolkas i en kristen kontext, utan kan vara givande oavsett vad man tror eller inte tror på.

Och med det inleder jag en liten serie (om tio korta texter) där jag kommer att fokusera på de här frågorna ur ett bredare perspektiv. För när andra låter bloggarna ta sommarpaus, tänker jag passa på att sprida lite tankefrön. För är det någon gång vi kanske har tid att låta oss tänka lite djupare så är det kanske nu. Ta med tankarna ut på en promenad eller till badstranden, för in dem i samtal, se vart de leder. Det är diskussionen, oavsett om man har den med sig själv eller med andra, som ger den intressanta fördjupningen.

Miljövänliga städmedel

När man ska städa är det väldigt få medel man behöver. Man kommer väldigt långt (och klarar sig oftast enbart med) tre saker:

Såpa

Diskmedel

Ättika eller vinäger

Till fönsterputs behövs inga specialmedel. Lite diskmedel i vattnet och fönstren blir skinande rena. Det lärde jag mig av proffsfönsterputsarna när jag jobbade på en städfirma.

Badrummet kan man lite snabbt svabba av med vanlig tvål, vatten och en svamp mellan varven, så är det inte direkt skitigt när man väl ska städa. Det tar dessutom bara 30 sekunder eller så.

Här är några egna städmedel jag gjort och har i sprejflaskor.

Vatten + såpa fungerar som allrengöring. Vatten + ättika är perfekt till badrummet och så har jag tillsatt lite eterisk olja (japansk mynta) för doftens skull.

raw eller bakad paj

Två små pajer som kan ätas som de är (raw) eller bakas i ugnen. Enkla och helt fria från mjölkprodukter, sädesslag och tillsatt socker. Pajbottnen räcker till en normalstor paj eller (som på bilderna) två små.

Botten är en mix av:
1 dl kokosflingor
1 dl mandelmjöl
1 dl cashewmjöl (eller nötter)
1 msk olivolja
1 msk kokosolja
1 knivsudd vanilj
skal från en citron

Tryck ut botten i formarna och garnera med tunt skivat päron + rivet skal från en citron + ingefära. Eller banan i skivor + dadlar i bitar + rivet citronskal.

Pajerna är goda som de är, men (framför allt) päronpajen kan också gräddas i 175 grader i 15-20 minuter.

kolonilott för hela familjen

Kolonilotten må vara min, men jag vill inte att resten av familjen ska tycka att det är dötrist att vara där och därför tänker jag inte bara på vad jag själv vill när jag planerar lotten.

För N:s skull släpar jag inte bara med mig trädgårdsredskapen utan också alltid såg, spik, hammare och ibland någon leksak. Det ligger sedan tidigare ett gäng brädor där och hon får såga och spika bäst hon vill. Det gillar hon.

Hon har förstås också sina egna odlingar. Frön har hon fått välja själv och sedan har hon sått ätbara blommor, fjärilsblommor och morötter.

Det lilla trädet på lotten går att klättra i, om man är en fyraåring. Vi håller också så sakta på att göra en koja till N och när vi inte bygger på den (just nu går det bara när det har regnat) bygger hon själv små kojor till bärfisarna.

Nästa år tänker jag att vi nog ska göra en liten miniatyrträdgård till henne, som hon kan leka med figurer, kottar och bilar i.

Men vad vill hennes pappa ha på lotten för att trivas där?

Ja, först och främst vill han ha skugga. Och han är inte så förtjust i att krypa runt i ogräset under det pyttelilla trädet, vilket för tillfället är den enda skugga som erbjuds. I stället tror jag att han ska få roa sig med att göra en uteplats och där ska vi sätta upp ett parasoll. Sedan ska jag (försöka) renovera de skraltiga stolarna som står på lotten, och så kan han sitta där med en bunt tidningar och böcker och vara rätt nöjd med livet.

På sikt vore det trevligt med en liten stuga, men det får ligga i framtiden.

En liten jordgubbsdröm i glas

Bara såhär:
1 dl melon
1 dl jordgubbar
1 pressad apelsin
1 gnutta vanilj
ca 2,5 dl havremjölk

Mixa. Häll i två glas.

mindfulness bland humlor och blommor

Mindfulness. Att vara närvarande, här och nu, leva fullt ut i ögonblicket utan att låta tankarna rusa åt andra håll. Ibland är det svårt, ibland är det tvärtom så enkelt att man inser först efteråt hur uppslukade i man varit i det man gjorde. När jag går en promenad kan jag både vara väldigt närvarande och uppmärksam på naturen omkring mig och samtidigt låta tankarna vandra, men jag är sällan 100% i min promenad (för jag har mycket att tänka på, och jag tycker om det).

Annat är det på kolonilotten.

Jag kan till och med tänka, när jag är på väg ner för backen till lotten, att jag ska fixa där och samtidigt passa på att tänka på något som jag för stunden behöver planera eller reda ut. Men det går inte. Jag blir helt uppslukad av min egen lilla djungelplätt. Med en vanlig kökssax går jag fram, fast oftare sitter jag, genom det höga gräset, blommor och ogräs.

Visst vore det skönt med en trimmer, men då hade jag aldrig observerat allt liv som finns där i kolonilottsdjungeln. Vackra små blommor, doftande örter, färgglada bärfisar, små små gräshoppor, en liten nyckelpiga på ett grässtrå. Och vad många olika sorters gräs det finns. Det går inte tänka på annat när jag sitter där omgiven av surrande getingar och humlor, fjärilar och småkryp. Klöver och pion och rosor och snart överblommade lupiner i en enda röra. Då mår jag bra.

En viktig film om vår kost

Jag har tänkt skriva ganska mycket om mina tankar om mat framöver, men tills dess vill jag dela den här filmen med er. Den är väldigt intressant och sevärd. Hennes upplevelse delas av många personer, inte bara av henne själv. För det här är berättelsen om en läkare som fick diagnosen MS och som var så dålig att hon inte ens kunde sitta i en vanlig rullstol. Men hon ändrade sin kost radikalt och i dag kan hon cykla, paddla och rida. En viktig och inspirerande film som i mångt och mycket också sammanfattar mina tankar om mat.