Är ett djur mindre värt för att det är litet? Om silkelarven.

De flesta skulle nog rycka på axlarna om de trampade ihjäl en myra eller två. Det finns så många myror. Myrstacken kryllar av dem. En myra mer eller mindre spelar väl ingen roll. Så tror jag många skulle tänka, om de ens tänkte på saken. Men om man dödade en elefant då?

Är fem myror mindre värda än fyra elefanter? ;-)

Själv har jag alltid gillat djur, och också alltid värnat livet och rätten till liv. Det gör att jag i det längsta undviker att döda djur. Vissa undantag gör jag och det är myggor som stör mig (t ex sticker mig eller surrar runt i sovrummet så att jag inte kan sova), fästingar (tar inga risker med sjukdomar) och härom sisten dammsög jag upp ett gäng pälsängrar som invaderat en påse ull (och sedan slängde jag dammsugarpåsen och påsen med ull, jag ville inte att de skulle flytta till min finull). Ett annat undantag är kött jag äter. Nu är jag ingen jättestor köttätare (och egentligen har jag nog alltid trott att jag en dag kommer att sluta som vegetarian, även om det inte är vad jag tror längre/just nu), men kött äter jag och då är det viktigt för mig att djuret haft det så bra som möjligt och sedan en snabb och smärtfri död (svårt att kontrollera, men jag väljer helst det som är ekologiskt och närproducerat, frigående/viltfångat).

I övrigt undviker jag så långt det går att döda djur när det inte är nödvändigt. Jag slår inte en fluga för att den surrar runt middagsbordet, jag skulle inte fånga möss i fälla om det går att lösa på annat sätt, jag till och med hjälper gärna daggmaskar och sniglar undan från cykelvägen om jag hinner. Om jag kliver på en snigel av misstag viskar jag förlåt, trots att den varken hör eller förstår.

Ja, döden är en del av livet. Men att döda i onödan känns onödigt.

En gång för länge sedan var jag i Turkiet. Vi besökte en mattfabrik och fick bland annat se hur man gör silke. Sedan dess har det förföljt mig litegrann. Jag gillar verkligen silke, det är ett svalt och skönt naturmaterial med vacker lyster. Men samtidigt: det är många, många djur som dör för att jag ska få mitt tyg eller garn. Små djur, javisst, men många.

Såhär gör man silke: Fjärilslarven ”spinner” in sig i en skyddande kokong som är ett slags ”skal” bestående av en enda tråd. När den lilla larven har blivit en fullvuxen fjäril bryter den sig ut ur kokongen. Nu skulle man kunna tro att man tar kokongen när den lilla fjärilen har flugit iväg, men tyvärr så kan man då inte komma åt det finaste silket eftersom tråden går av när fjärilen gjort hål och därför dödas fjärilen med värme innan den krupit ut ur kokongen.

En process som de flesta nog skulle rycka på axlarna åt. Själv har jag lite svårt att släppa det. Har ni tänkt på sådant här, eller är det bara jag?

Folatrik och enkel lunchsallad

Det finns mycket som är bra med sommaren. En av dem är att det är lättare att äta nyttigt. Till exempel är jag mer sugen på sallader sommartid, och mindre sugen på pepparkakor. Vintertid råder motsatt förhållande.

Dagens lunchsallad har den trevliga bonusen att den är rik på folater. Tips till er som är gravida eller har dylika planer för midsommarhelgen.

Massor av gröna blad. Skålen full. Mest maché den här dagen, men annars har jag ofta spenat. Morot, gurka, lite vit balsamvinäger, lite linfröolja, lite flingsalt, solrosfrön och jordgubbe och svarta bönor.

Sedan blev jag påmind om att det låg chèvre i kylskåpet. Så okej då, den fick också plats :p

Chokladmuffins med svarta bönor

Nätet är fullt av kakor med svarta bönor. Jag ville inte vara sämre så jag provade att göra muffins.

Vi mixade ihop 3 ägg, 3 dl kokta svarta bönor, 1 dl mandelmjöl, 3/4 dl kakao, 3/4 dl agavesirap, 3 msk kokosolja, 1 msk olivolja, en gnutta vanilj och en knivsudd salt. Sedan rörde vi i hackade cashewnötter, kokosflingor och solrosfrön. Gräddade 12 muffins i 175 grader i ca 18-20 minuter, vilket var för länge eftersom jag ville ha dem kladdiga. De blev goda, men har förbättringspotential. Så här ska provas igen.

El av gymkraft

Jag läste en rolig sak i en bok (”Handbok för planetskötare”) som barnen i Sigtuna kommun har gjort. Där har de samlat barnens tankar och idéer om hur vi ska ta hand om vår planet. Boken har ett tydligt miljöfokus. Ett barn föreslog att vi ska använda gymkraften och göra om till el. Nu kan jag alldeles för lite för att avgöra om det skulle vara görbart, men visst vore det lite häftigt om i alla fall gymmet kunde gå runt av den energi alla som tränar där producerar?

Rullar med gurka och quinoa

Inspirerad av sushi gjorde jag härom dagen de här rullarna.

Jag mixade valnötter, parmesanost och ketchup av god kvalitet och blandade det med nykokt quinoa. Gurka hyvlade jag på längden med osthyveln. I mitten på varje rulle finns ett par bitar avokado också.

Koppla ner för att koppla av

Det finns inget tristare än att umgås med en person som är mentalt frånvarande. När man själv sitter där och pratar med någon, fast med ena ögat på datorn, tycker man att man är närvarande på alla plan. Man är med i samtalet – och man har också koll på skärmen.

När man är den som sitter bredvid, medan partnern har halva uppmärksamheten på datorn, upplever man det inte alls likadant. Tvärtom känns den andra parten inte alls särskilt närvarande här och nu och det är inte särskilt spännande att samtala med någon som delvis befinner sig i en annan värld.

För mig som har eget företag och också en nätbutik är det alldeles för lätt att ha datorn igång och ”bara kolla” mejlen lite då och då. Och när jag kollar så svarar jag. Och så läser jag även andra mejl. Och ska bara kolla det där. Och det. Kommer snart. Det är smidigt att ha datorn igång under dagen, även de dagar dottern inte är på förskolan, och kunna sticka emellan med lite jobb. Men det är lätt att kolla för ofta, för länge. Och kanske är det ändå inte så effektivt som jag tror.

Jag vill leva mer här och nu. Vara i samma verklighet som min dotter när jag är med henne. Och snart börjar hennes sommarlov. Jag har bestämt mig för att bara ha datorn igång specifika tider, däremellan ha den avstängd. Det jobb jag sticker emellan med när tillfälle ges får vara av annat slag. Anteckna med papper och penna det som jag sedan ska göra eller skriva när datorn är igång. Jag ska lära mig att koppla ner för att kunna koppla av.

hallonglass med mascarpone

Ja, jag är svag för glass.

Och nu när jag har sagt det vet ni att det här glassreceptet inte är det sista jag kommer att publicera. Glassen blev krämig och med en frisk hallonsmak. Inte tillräckligt söt, tyckte gottekatten (dottern), men vi vuxna gillade syrligheten. Nästa gång ska jag prova att göra med jordgubbar, eller blanda i banan eller något annat lite sötare, och se om det passar den lilla bättre i smaken.

Idén snodde jag från den här bloggen, som jag trillade in på härom dagen (och som verkar mycket läsvärd). Min variant bestod av ett paket (250 gram) frysta hallon som mixades med 250 gram mascarpone, en burk kesella (10%) och en sked honung. Jag hade gärna haft i lite vanilj, om jag bara hittat den. (Flyttröra. Fortfarande.) Glassen fick sedan stå i frysen två timmar. Glassen borde ha stått i frysen två timmar, men vi hade inte ork att vänta så länge. Därför var den mer mjukglass i konsistensen. Och det är inte fy skam!

Från multi tasking till single tasking

Multi tasking, att ha många bollar i luften, att göra flera saker samtidigt. Det är en egenskap som efterfrågas på arbetsmarknaden. Då är man effektiv.

Eller är man det? Kan det kanske vara precis tvärtom?

Jag erkänner: Jag gör alldeles för många saker samtidigt när jag jobbar.

Jag sitter med datorn och har flera flikar och program uppe på samma gång. Skriver på en sak, redigerar en annan, kollar upp grejer, svarar på mejl. Sen kan jag kolla upp grejer i arbetsrummet, börja jobba på en sak, ringa ett samtal och laga lunch. Hur mycket får jag gjort, egentligen? Jag insåg att jag är nog mer effektiv om jag fokuserar. Skriver ner allt jag kommer på att jag ska kolla upp i ett anteckningsblock som jag har intill mig, i stället för att kolla upp dem på en gång och riskera att jag irrar bort mig i annat och tappar koncentrationen. Skriver listor på vad jag ska göra. Gör en sak i taget. Har ofta ett tema för arbetsdagen, i stället för att göra lite av varje. T ex: Måndag – skriva artiklar, tisdag – lägga in produkter i butiken.

Nu ska jag bara lära mig att inte kolla mejlen i tid och otid. Det är svårt. Men jag tror att ”single tasking” är det nya svarta i företagsvärlden ;-)

En avokadoröra med ketchup

Sedan många år tillbaka (ja, faktiskt sedan 2006 tror jag) har vi fått hem lådor med ekologiska frukter och grönsaker. Ibland sällan, ibland oftare (ekonomin har avgjort). I början valde jag alltid "lantlådan" (eller motsvarande) som innehåller närproducerade grönsaker, men under andra halvan av vintern och våren/försommaren blir det lite enahanda med övervägande rotfrukter och vitkål så då har vi provat lite av varje.

Numera är utbudet av ekologiska frukter och grönsaker betydligt bättre i vanliga affärer. Jag handlar där också, men jag föredrar lådorna av två skäl: det är (med något enstaka undantag förr om åren) väldigt hög kvalitet och jag får prova grönsaker jag annars aldrig/sällan ser i butikerna (och finns de i butikerna är de definitivt inte ekologiska). Så ja, priset är högre än att köpa motsvarande grönsaker i butiken, konventionellt odlade. Men det är också som att jämföra lösgodis med fina, handgjorda chokladpraliner. Det är inte samma sak, vill säga. Bara smaken av tomaterna jämfört med de holländska på Ica kan på egen hand motivera priset.

Det är lite som lilla julafton när jag plockar upp varorna ur lådan. Jag älskar att inspireras av det jag får och hitta på nya maträtter. Den här gången hade jag mogen avokado hemma som fick bli en röra tillsammans med bönorna från lådan. Och nej, det ser inte mycket ut för världen. Men jag tycker att det blev väldigt gott. Enkelt och gott.

Bönorna la jag ner i kokande vatten och lät koka några minuter, innan jag hällde av vattnet och spolade lite kallt vatten över och därefter ringlade över lite olivolja och lite flingsalt. Röran är en finhackad salladslök, en mosad avokado och en skvätt ketchup. Men en sak ska jag säga: den här ketchupen är ljusår från Felix. Den kommer från Årstiderna och kan rekommenderas.

Våra frukt- och grönsakslådor beställer vi omväxlande från Årstiderna och Ekolådan.

Den bästa inredningen

Jag satt på biblioteket och bläddrade i tidningen ”Leva PS!” och hittade en intressant artikel om hur vi ska bo för att må bra. Eftersom jag precis flyttat in i en ny bostad och har många tankar om hur jag vill ha det, och hur jag ska förändra jämfört med hur vi haft det innan vi flyttade, dök jag in i artikeln. Många av mina tankar och erfarenheter bekräftades.

Enligt forskaren Christina Bodin Danielsson mår vi bäst av lugna, harmoniska miljöer. Högt ljud, starka färger, dofter och ljus stressar oss eftersom hjärnan får jobba hårt för att sortera alla intryck. Ett hem bör i stället vara mer vilsamt, med färger eller mönster som går bra ihop, balans mellan boyta och mängden möbler och lagom många detaljer.

Nyinflyttade:

Jag tror att ganska många skulle hålla med om det, men vad som var intressant var att inte heller alltför avskalade miljöer (som är populära i dag) är det bästa för oss. Själv har jag alltid känt så, men sällan fått medhåll. I mitt hem är problemet oftast att det är för stökigt och för mycket och visst vill jag ha det lugnare och mer undanplockat, men inte till den grad att det passar i inredningstidningarnas avskalade stil (och som flera jag känner faktiskt har det hemma). Det blir för sterilt för mig, för lite hem. Och Christina Bodin Danielsson håller med och säger att de avskalade miljöerna kan bli identitetslösa och utan karaktär, vilket gör oss obehagliga till mods och tråkar ut hjärnan. Forskningen visar att vi generellt tycker om ljusa miljöer, men att de också ska vara intima och väcka känslor. ”Ha trägolv, balkar, en känsla av tidens tand, vackra detaljer och färger”, sammanfattar Christina.

Våra hem utformas utifrån synen: det ska se fint ut (och vara praktiskt). Men vi bör inreda för alla sinnen, såsom hur olika material känns när vi tar på dem, hur hemmet doftar etc. Att hitta inspirationen i naturen är ett sätt att skapa harmoni i hemmet. Naturliga och runda former är stressänkande (till skillnad från rätvinkliga). Krukväxter, fönster som släpper in dagsljus (och gärna utsikt mot natur) får oss också att må bättre.

Det här med ljus är något jag funderat över på sistone. När jag flyttpackade hittade jag ett brev eller något slags dagboksanteckning jag skrivit på väg till jobbet för många år och några flyttar sedan. Vi var då på väg att flytta ifrån vår studentlägenhet som hade dörrfoder i plast och små fönster som gjorde att lägenheten aldrig kändes riktigt ljus. Jag skrev i mina anteckningar hur mycket jag längtade efter dagsljus genom fönstret och hur viktigt det var för mig och att jag såg fram emot vår flytt bort från den där mörka lägenheten. När jag nyligen läste det jag skrivit började jag tänka på alla bostäder jag bott i, hur ljusa/mörka de varit och hur jag mått i dem och kunde se ett tydligt mönster. Jag behöver dagsljus. Helst inte stekande sol, men ljus. Och jag är nog inte ensam om det.

I vår nya lägenhet vetter de stora köksfönstren mot tallar och jag är redan förälskad. Ljust och med naturutsikt. Kan det bli bättre?

Så sammanfattningsvis mår vi bra av: - Lugn, harmonisk inredning: lagom - Naturmaterial (trä, textil, sten, läder, keramik, krukväxter och liknande) - Mjuka, runda former - Dagsljus

Det som slog mig när jag läste artikeln är att det här knappast är nyheter inom Waldorfförskolor och skolor där man sedan länge inreder enligt principer som stämmer väl överens med det vi, generellt, mår bäst av.

Men vi är alla olika. Jag känner till exempel en person som trivs allra bäst om det är lite mörkt och murrigt i bostaden. Hur ser det ut hemma hos er? Vad mår ni bäst av?