Tankepärlor 10: liv på nytt

Tänk att ur det som man trodde var dött kan liv resa sig igen.

I ett torrt, litet frö ryms så mycket liv. Stoppa ner det i jorden, ge det vatten och sol, se det gro och växa.

Kärlek kan spira där man trodde att känslorna var undanträngda för gott. En tro på livet kan växa fram ur hopplösheten.

Sluta aldrig hoppas. Hoppet är något av det viktigaste vi har. "Tro, hopp och kärlek", heter det ju. Ibland kanske mer tilltro än tro. Tilltro. Det kommer att bli bra, till slut, på ett eller annat sätt.

Solen stiger upp igen efter natten.

Man kan alltid börja om. Inte från noll, men från där man är.

---------------------------------------

Och det här var den sista texten i serien Tankepärlor. Berätta gärna om de har väckt några tankar hos er och vad ni har tyckt om dem.

Och fortsätt tänka på livets små och stora frågor ;-)

Tankepärlor 9: var inte rädd för mörkret

Döden. En oundviklig del av livet och ändå vet vi så lite om den.

Döden har nog alltid fascinerat och skrämt, men jag tror att den skrämmer mer i dag än den gjort långt tillbaka. För döden har, likt så mycket annat, blivit institutionaliserad.

Vi dör inte längre hemma (annat än vid hastiga dödsfall). Vi dör på sjukhus och sjukhem och även om familjen är samlad omkring oss (i bästa fall), finns där också människor i vita rockar, medicinsk expertis, maskiner, kliniskt rena golv, en säng som går att hissa upp och ner. Och när vi dött och familjen åkt hem, transporteras vi iväg, förbereds inför begravning eller kremering. Döden är inte längre samma naturliga del av vardagen.

Många tar sig inte heller tid att tänka på döden. Väldigt få vågar diskutera döden. Men att våga konfrontera döden och tänka igenom vad som händer, både i ett större och mindre perspektiv, kan ge ett lugn och en trygghet i vårt vardagliga liv, och en grund att stå på när döden drabbar våra nära och kära.

Tänk inte på döden bara när den är där. Tänk på den en dag du känner dig stark och vid gott mod. Kanske i dag?

Tankepärlor 8: hemligheter

Vi har dem alla. Hemligheter. Ibland har vi till och med hemligheter för oss själva.

Vad är din allra hemligaste hemlighet? Är den vacker, är den ful, är den ett sår, är den pinsam, är den väldigt stor eller ganska liten?

Kan för många eller för stora hemligheter knäcka oss? Finns det hemligheter som kan berika våra liv?

Är en hemlighet hemlig för alltid?

Vissa hemligheter vill vi behålla för oss själva. Andra vill vi släppa, men vågar inte. Kanske kan det bli lite lättare om man först skriver ner hemligheten någonstans. Ingen behöver läsa, men orden har släppts fria och nästa steg är lättare att ta.

Vissa hemligheter är som små skimrande pärlor vi vill ha för oss själva, rädda att glansen försvinner om vi visar dem. Kanske är det just det som skulle ske. Kanske är vissa pärlor vackrast när de är hemliga.

Hur vet man skillnaden mellan en hemlighet man kan behålla, och en som är destruktiv?

Tankepärlor 7: kärleken

Kärlek är dubbelt.

Det är all den kärlek vi ger.

Och all den kärlek vi får.

Ibland så svårt att våga älska och våga bli älskad, och ibland så otroligt enkelt.

Slut dina ögon och tänk dig att du är omgiven av kärlek. Att kärleken är som dimstråken på ängen en sommarkväll, svävande runt dig och i dig, men omöjliga att ta på. Tänk dig att kärleken som omger dig kommer från alla de som älskar dig, alla som bryr sig om dig, alla som är vänliga mot dig. Inte bara den kärlek man kan känna till sin respektive, eller den man känner för sin familj, utan också den medmänsklighet vi möter, kärleken till nästan, kanske också andra dimensioner av kärlek som du vill föreställa dig. Hur känns det att vara omgiven av kärlek? Hur känns ditt sinne? Hur känns det i din kropp?

Hur känns den kärlek du ger? Är kärleken olika till olika personer, eller är själva kärlekskänslan konstant medan de känslor och tankar och med vilken intensitet vi känner kärlek varierar?

Hur kan du bli öppen för att ge och ta emot mer kärlek i sitt liv?

Tankepärlor 6: bekymmerslöshet

Efter öknen väntar bekymmerslösheten. Livet känns plötsligt lätt igen. Som en sommardag med klar luft och små stackmoln på en blå himmel och inte en enda tid att passa.

Nu kan vi njuta och bara vara.

Ta vara på de här tillfällena. Det är här livslusten bor.

Det är här vi lever i nuet. Och vi kan träna oss att göra det oftare. I vardagen. Stanna upp och bara vara i det vi gör och det som sker.

Det kan vara mindfulness.

Det kan vara en stund med nära vänner eller kanske en utflykt då vi glömmer både morgondagen och gårdagen och i stället njuter av nuet.

Vad är bekymmerslöshet för dig? Hur kan du finna stunder av det i din vardag?

Tankepärlor 5: öken

Ibland känns livet som en ökenvandring.

Emellanåt tomt och utan mening.

Andra gånger som en kamp. Vi kämpar, saknar, längtar. Livet dras till sin spets.

När vi kommer ut på andra sidan har vi fått nya perspektiv. Ibland är vi knäckta, det tar tid att återhämta sig. Många gånger blir vi stärkta.

Öken kan vara den tröstlösa vardagsvandringen, likväl som tillfällen med sjukdom och svåra händelser när allting kastas omkull.

Hur känns det när livet är som en öken eller en prövning?

Hur tar man sig igenom en öken?

Är öknen bara av ondo, eller finns det annat däri, sådant man kanske ser först efteråt?

Behöver vi sådana här perioder i våra liv. Varför/varför inte?

Tankepärlor 4: barnet i dig

När man var liten var de vuxna så vuxna.

Nu när man själv är vuxen är man plötsligt inte alls så stor. Det lilla barnet vi en gång var finns fortfarande där inom oss, ibland tvärsäkert, ibland lekfullt, ibland väldigt litet.

Och en del av oss förlorar kontakten med vårt inre barn.

Att se sitt inre barn och ta de känslorna och tankarna på allvar är att tand om oss själva. För precis som det barn vi en gång var behöver vi bli sedda och respekterade. Och vi behöver leken.

Finns det något ditt inre barn vill säga dig? Något som saknas i ditt liv, något du kanske har ignorerat i ett försök att "vara vuxen"?

Skulle du kunna få in mer lek och lekfullhet i din vardag? Man behöver inte nödvändigtvis sätta sig och bygga lego eller gräva i sandlådan (om man inte vill), men man kan finna lekfullheten i humor och relationer, i matlagning, i idrott m.m. Var kan du få in mer lek i ditt liv?

Tankepärlor 3: jag

Vem är jag?

Inte utanpå; inte hur jag ser ut. Inte vad jag gör. Vem är jag egentligen? Inuti.

Kalla det vad du vill: din själ, ditt innersta, dina tankar, din essens, din personlighet. Men om du skulle beskriva den du är - såsom du upplever ditt inre - hur skulle du beskriva dig då? Och jag pratar inte om egenskaper och inte om några yttre attribut. Beskriv ditt inre i färg.

Vilken färg är du?

Vilka ljud är du? Är du musik, och i sådana fall vilken musik?

Vilken form är ditt inre?

Vilken doft har din person?

Om man kunde ta på din själ, hur skulle den kännas då? Textur?

Vad smakar du?

Ta gärna fram papper och pennor och rita/skriv dig själv :)

Tankepärlor 2: tystnaden

Vi översköljs av ljud och intryck i dag. Musik, trafik, prat, telefoner som piper, maskiner, slammer ...

Vi är så vana vid ljud omkring oss att många blivit rädda för tystnaden.

Kanske är det inte tystnaden som skrämmer så mycket, som möjligheten att vi i pausen som ges ska möta ... oss själva.

Riktigt tyst blir det nästan aldrig. Det finns alltid vindens sus och hjärtats slag, våra andetag, prasslet av ett steg. Men genom att då och då stanna upp och koppla bort alla ljud vi kan - stänga av alla apparater - och tillåta oss för en stund att varken prata eller lyssna på andra, kan vi finna en verklig paus. Försöka att för en kort, kort liten stund vila från allting och bara vara. Sluta ögonen och stänga ute så många intryck vi kan. Inte fokusera på någonting, inte analysera, inte bedöma. Bara finnas.

Tankepärlor 1: det som är större än oss själva

Tror du att det finns något i världen som är större än oss själva?

Kanske kärlek, kanske längtan, kanske energier, kanske en eller flera gudar, kanske andar, kanske änglar, kanske medmänsklighet, kanske hemliga lagar, kanske kaos, kanske något annat eller inget alls?

Jag tror att det är mänskligt att längta efter något. Att vilja tro. Det är enkelt att säga att vi längtar efter mening och sammanhang i en obegriplig värld och att vi, medvetet eller omedvetet, ofta omsätter det i en tro eller i handlingar. Det behöver inte alls vara en religion utan kan lika gärna vara ideologi, politik, livsstil - eller att döva den där längtan i så många handlingar och vardagsproblem att det inte finns utrymme att tänka eller känna.

Men jag tror inte att den där längtan efter något enbart handlar om att bringa ordning i det kaos vi ser i världen och att förstå det vi inte kan förstå. Jag tror att det finns något djupare och mer grundläggande i oss än så, men vad det är har jag inget svar på.

Om det fanns någon att fråga om hur världen är beskaffad, vem skulle du vilja fråga då och vad skulle du vilja fråga? Begränsa dig inte till det som finns och det du tror på, utan fråga fritt. Om du vill får du gärna dela med dig i kommentarerna, men det viktigaste är att själv tänka på frågan (och kanske diskutera med dem omkring dig). Ibland är frågorna intressantare än svaret ;-)

Om livets pärlor - introduktion

Det finns ett armband som heter Frälsarkransen och som kan hjälpa kristna till fördjupad och fokuserad bön. Det skapades 1995 av den nypensionerade biskopen Martin Lönnebo när han under en semesterresa blev strandsatt på en grekisk ö. Armbandet är rätt intressant även för icke kristna och jag ska berätta mer om det för er.

De olika pärlorna symboliserar olika saker. Med armbandet på sig (eller i fickan, i väskan, på sängbordet) blir man genom pärlorna påmind om olika aspekter av tron - eller av livet, om man så vill - och kan fördjupa sin bön, fokusera eller låta tankar och känslor vandra kring det ämne en viss pärla berör. Armbandet påminner oss om det som är viktigt och kan, om man vill det själv, bli ett hjälpmedel in i en djupare resa, den in i oss själva (och bortom oss själva).

Det börjar och slutar med den guldskimrande pärlan. Det är gudspärlan. De övriga pärlorna berör ämnen som tystnad, kärlek, natten, jaget, hemligheter med mera. Universella och tidlösa teman som inte alls behöver tolkas i en kristen kontext, utan kan vara givande oavsett vad man tror eller inte tror på.

Och med det inleder jag en liten serie (om tio korta texter) där jag kommer att fokusera på de här frågorna ur ett bredare perspektiv. För när andra låter bloggarna ta sommarpaus, tänker jag passa på att sprida lite tankefrön. För är det någon gång vi kanske har tid att låta oss tänka lite djupare så är det kanske nu. Ta med tankarna ut på en promenad eller till badstranden, för in dem i samtal, se vart de leder. Det är diskussionen, oavsett om man har den med sig själv eller med andra, som ger den intressanta fördjupningen.

Miljövänliga städmedel

När man ska städa är det väldigt få medel man behöver. Man kommer väldigt långt (och klarar sig oftast enbart med) tre saker:

Såpa

Diskmedel

Ättika eller vinäger

Till fönsterputs behövs inga specialmedel. Lite diskmedel i vattnet och fönstren blir skinande rena. Det lärde jag mig av proffsfönsterputsarna när jag jobbade på en städfirma.

Badrummet kan man lite snabbt svabba av med vanlig tvål, vatten och en svamp mellan varven, så är det inte direkt skitigt när man väl ska städa. Det tar dessutom bara 30 sekunder eller så.

Här är några egna städmedel jag gjort och har i sprejflaskor.

Vatten + såpa fungerar som allrengöring. Vatten + ättika är perfekt till badrummet och så har jag tillsatt lite eterisk olja (japansk mynta) för doftens skull.

raw eller bakad paj

Två små pajer som kan ätas som de är (raw) eller bakas i ugnen. Enkla och helt fria från mjölkprodukter, sädesslag och tillsatt socker. Pajbottnen räcker till en normalstor paj eller (som på bilderna) två små.

Botten är en mix av:
1 dl kokosflingor
1 dl mandelmjöl
1 dl cashewmjöl (eller nötter)
1 msk olivolja
1 msk kokosolja
1 knivsudd vanilj
skal från en citron

Tryck ut botten i formarna och garnera med tunt skivat päron + rivet skal från en citron + ingefära. Eller banan i skivor + dadlar i bitar + rivet citronskal.

Pajerna är goda som de är, men (framför allt) päronpajen kan också gräddas i 175 grader i 15-20 minuter.

kolonilott för hela familjen

Kolonilotten må vara min, men jag vill inte att resten av familjen ska tycka att det är dötrist att vara där och därför tänker jag inte bara på vad jag själv vill när jag planerar lotten.

För N:s skull släpar jag inte bara med mig trädgårdsredskapen utan också alltid såg, spik, hammare och ibland någon leksak. Det ligger sedan tidigare ett gäng brädor där och hon får såga och spika bäst hon vill. Det gillar hon.

Hon har förstås också sina egna odlingar. Frön har hon fått välja själv och sedan har hon sått ätbara blommor, fjärilsblommor och morötter.

Det lilla trädet på lotten går att klättra i, om man är en fyraåring. Vi håller också så sakta på att göra en koja till N och när vi inte bygger på den (just nu går det bara när det har regnat) bygger hon själv små kojor till bärfisarna.

Nästa år tänker jag att vi nog ska göra en liten miniatyrträdgård till henne, som hon kan leka med figurer, kottar och bilar i.

Men vad vill hennes pappa ha på lotten för att trivas där?

Ja, först och främst vill han ha skugga. Och han är inte så förtjust i att krypa runt i ogräset under det pyttelilla trädet, vilket för tillfället är den enda skugga som erbjuds. I stället tror jag att han ska få roa sig med att göra en uteplats och där ska vi sätta upp ett parasoll. Sedan ska jag (försöka) renovera de skraltiga stolarna som står på lotten, och så kan han sitta där med en bunt tidningar och böcker och vara rätt nöjd med livet.

På sikt vore det trevligt med en liten stuga, men det får ligga i framtiden.

En liten jordgubbsdröm i glas

Bara såhär:
1 dl melon
1 dl jordgubbar
1 pressad apelsin
1 gnutta vanilj
ca 2,5 dl havremjölk

Mixa. Häll i två glas.

mindfulness bland humlor och blommor

Mindfulness. Att vara närvarande, här och nu, leva fullt ut i ögonblicket utan att låta tankarna rusa åt andra håll. Ibland är det svårt, ibland är det tvärtom så enkelt att man inser först efteråt hur uppslukade i man varit i det man gjorde. När jag går en promenad kan jag både vara väldigt närvarande och uppmärksam på naturen omkring mig och samtidigt låta tankarna vandra, men jag är sällan 100% i min promenad (för jag har mycket att tänka på, och jag tycker om det).

Annat är det på kolonilotten.

Jag kan till och med tänka, när jag är på väg ner för backen till lotten, att jag ska fixa där och samtidigt passa på att tänka på något som jag för stunden behöver planera eller reda ut. Men det går inte. Jag blir helt uppslukad av min egen lilla djungelplätt. Med en vanlig kökssax går jag fram, fast oftare sitter jag, genom det höga gräset, blommor och ogräs.

Visst vore det skönt med en trimmer, men då hade jag aldrig observerat allt liv som finns där i kolonilottsdjungeln. Vackra små blommor, doftande örter, färgglada bärfisar, små små gräshoppor, en liten nyckelpiga på ett grässtrå. Och vad många olika sorters gräs det finns. Det går inte tänka på annat när jag sitter där omgiven av surrande getingar och humlor, fjärilar och småkryp. Klöver och pion och rosor och snart överblommade lupiner i en enda röra. Då mår jag bra.

En viktig film om vår kost

Jag har tänkt skriva ganska mycket om mina tankar om mat framöver, men tills dess vill jag dela den här filmen med er. Den är väldigt intressant och sevärd. Hennes upplevelse delas av många personer, inte bara av henne själv. För det här är berättelsen om en läkare som fick diagnosen MS och som var så dålig att hon inte ens kunde sitta i en vanlig rullstol. Men hon ändrade sin kost radikalt och i dag kan hon cykla, paddla och rida. En viktig och inspirerande film som i mångt och mycket också sammanfattar mina tankar om mat.

Är ett djur mindre värt för att det är litet? Om silkelarven.

De flesta skulle nog rycka på axlarna om de trampade ihjäl en myra eller två. Det finns så många myror. Myrstacken kryllar av dem. En myra mer eller mindre spelar väl ingen roll. Så tror jag många skulle tänka, om de ens tänkte på saken. Men om man dödade en elefant då?

Är fem myror mindre värda än fyra elefanter? ;-)

Själv har jag alltid gillat djur, och också alltid värnat livet och rätten till liv. Det gör att jag i det längsta undviker att döda djur. Vissa undantag gör jag och det är myggor som stör mig (t ex sticker mig eller surrar runt i sovrummet så att jag inte kan sova), fästingar (tar inga risker med sjukdomar) och härom sisten dammsög jag upp ett gäng pälsängrar som invaderat en påse ull (och sedan slängde jag dammsugarpåsen och påsen med ull, jag ville inte att de skulle flytta till min finull). Ett annat undantag är kött jag äter. Nu är jag ingen jättestor köttätare (och egentligen har jag nog alltid trott att jag en dag kommer att sluta som vegetarian, även om det inte är vad jag tror längre/just nu), men kött äter jag och då är det viktigt för mig att djuret haft det så bra som möjligt och sedan en snabb och smärtfri död (svårt att kontrollera, men jag väljer helst det som är ekologiskt och närproducerat, frigående/viltfångat).

I övrigt undviker jag så långt det går att döda djur när det inte är nödvändigt. Jag slår inte en fluga för att den surrar runt middagsbordet, jag skulle inte fånga möss i fälla om det går att lösa på annat sätt, jag till och med hjälper gärna daggmaskar och sniglar undan från cykelvägen om jag hinner. Om jag kliver på en snigel av misstag viskar jag förlåt, trots att den varken hör eller förstår.

Ja, döden är en del av livet. Men att döda i onödan känns onödigt.

En gång för länge sedan var jag i Turkiet. Vi besökte en mattfabrik och fick bland annat se hur man gör silke. Sedan dess har det förföljt mig litegrann. Jag gillar verkligen silke, det är ett svalt och skönt naturmaterial med vacker lyster. Men samtidigt: det är många, många djur som dör för att jag ska få mitt tyg eller garn. Små djur, javisst, men många.

Såhär gör man silke: Fjärilslarven ”spinner” in sig i en skyddande kokong som är ett slags ”skal” bestående av en enda tråd. När den lilla larven har blivit en fullvuxen fjäril bryter den sig ut ur kokongen. Nu skulle man kunna tro att man tar kokongen när den lilla fjärilen har flugit iväg, men tyvärr så kan man då inte komma åt det finaste silket eftersom tråden går av när fjärilen gjort hål och därför dödas fjärilen med värme innan den krupit ut ur kokongen.

En process som de flesta nog skulle rycka på axlarna åt. Själv har jag lite svårt att släppa det. Har ni tänkt på sådant här, eller är det bara jag?

Folatrik och enkel lunchsallad

Det finns mycket som är bra med sommaren. En av dem är att det är lättare att äta nyttigt. Till exempel är jag mer sugen på sallader sommartid, och mindre sugen på pepparkakor. Vintertid råder motsatt förhållande.

Dagens lunchsallad har den trevliga bonusen att den är rik på folater. Tips till er som är gravida eller har dylika planer för midsommarhelgen.

Massor av gröna blad. Skålen full. Mest maché den här dagen, men annars har jag ofta spenat. Morot, gurka, lite vit balsamvinäger, lite linfröolja, lite flingsalt, solrosfrön och jordgubbe och svarta bönor.

Sedan blev jag påmind om att det låg chèvre i kylskåpet. Så okej då, den fick också plats :p

Chokladmuffins med svarta bönor

Nätet är fullt av kakor med svarta bönor. Jag ville inte vara sämre så jag provade att göra muffins.

Vi mixade ihop 3 ägg, 3 dl kokta svarta bönor, 1 dl mandelmjöl, 3/4 dl kakao, 3/4 dl agavesirap, 3 msk kokosolja, 1 msk olivolja, en gnutta vanilj och en knivsudd salt. Sedan rörde vi i hackade cashewnötter, kokosflingor och solrosfrön. Gräddade 12 muffins i 175 grader i ca 18-20 minuter, vilket var för länge eftersom jag ville ha dem kladdiga. De blev goda, men har förbättringspotential. Så här ska provas igen.

El av gymkraft

Jag läste en rolig sak i en bok (”Handbok för planetskötare”) som barnen i Sigtuna kommun har gjort. Där har de samlat barnens tankar och idéer om hur vi ska ta hand om vår planet. Boken har ett tydligt miljöfokus. Ett barn föreslog att vi ska använda gymkraften och göra om till el. Nu kan jag alldeles för lite för att avgöra om det skulle vara görbart, men visst vore det lite häftigt om i alla fall gymmet kunde gå runt av den energi alla som tränar där producerar?

Rullar med gurka och quinoa

Inspirerad av sushi gjorde jag härom dagen de här rullarna.

Jag mixade valnötter, parmesanost och ketchup av god kvalitet och blandade det med nykokt quinoa. Gurka hyvlade jag på längden med osthyveln. I mitten på varje rulle finns ett par bitar avokado också.

Koppla ner för att koppla av

Det finns inget tristare än att umgås med en person som är mentalt frånvarande. När man själv sitter där och pratar med någon, fast med ena ögat på datorn, tycker man att man är närvarande på alla plan. Man är med i samtalet – och man har också koll på skärmen.

När man är den som sitter bredvid, medan partnern har halva uppmärksamheten på datorn, upplever man det inte alls likadant. Tvärtom känns den andra parten inte alls särskilt närvarande här och nu och det är inte särskilt spännande att samtala med någon som delvis befinner sig i en annan värld.

För mig som har eget företag och också en nätbutik är det alldeles för lätt att ha datorn igång och ”bara kolla” mejlen lite då och då. Och när jag kollar så svarar jag. Och så läser jag även andra mejl. Och ska bara kolla det där. Och det. Kommer snart. Det är smidigt att ha datorn igång under dagen, även de dagar dottern inte är på förskolan, och kunna sticka emellan med lite jobb. Men det är lätt att kolla för ofta, för länge. Och kanske är det ändå inte så effektivt som jag tror.

Jag vill leva mer här och nu. Vara i samma verklighet som min dotter när jag är med henne. Och snart börjar hennes sommarlov. Jag har bestämt mig för att bara ha datorn igång specifika tider, däremellan ha den avstängd. Det jobb jag sticker emellan med när tillfälle ges får vara av annat slag. Anteckna med papper och penna det som jag sedan ska göra eller skriva när datorn är igång. Jag ska lära mig att koppla ner för att kunna koppla av.

hallonglass med mascarpone

Ja, jag är svag för glass.

Och nu när jag har sagt det vet ni att det här glassreceptet inte är det sista jag kommer att publicera. Glassen blev krämig och med en frisk hallonsmak. Inte tillräckligt söt, tyckte gottekatten (dottern), men vi vuxna gillade syrligheten. Nästa gång ska jag prova att göra med jordgubbar, eller blanda i banan eller något annat lite sötare, och se om det passar den lilla bättre i smaken.

Idén snodde jag från den här bloggen, som jag trillade in på härom dagen (och som verkar mycket läsvärd). Min variant bestod av ett paket (250 gram) frysta hallon som mixades med 250 gram mascarpone, en burk kesella (10%) och en sked honung. Jag hade gärna haft i lite vanilj, om jag bara hittat den. (Flyttröra. Fortfarande.) Glassen fick sedan stå i frysen två timmar. Glassen borde ha stått i frysen två timmar, men vi hade inte ork att vänta så länge. Därför var den mer mjukglass i konsistensen. Och det är inte fy skam!

Från multi tasking till single tasking

Multi tasking, att ha många bollar i luften, att göra flera saker samtidigt. Det är en egenskap som efterfrågas på arbetsmarknaden. Då är man effektiv.

Eller är man det? Kan det kanske vara precis tvärtom?

Jag erkänner: Jag gör alldeles för många saker samtidigt när jag jobbar.

Jag sitter med datorn och har flera flikar och program uppe på samma gång. Skriver på en sak, redigerar en annan, kollar upp grejer, svarar på mejl. Sen kan jag kolla upp grejer i arbetsrummet, börja jobba på en sak, ringa ett samtal och laga lunch. Hur mycket får jag gjort, egentligen? Jag insåg att jag är nog mer effektiv om jag fokuserar. Skriver ner allt jag kommer på att jag ska kolla upp i ett anteckningsblock som jag har intill mig, i stället för att kolla upp dem på en gång och riskera att jag irrar bort mig i annat och tappar koncentrationen. Skriver listor på vad jag ska göra. Gör en sak i taget. Har ofta ett tema för arbetsdagen, i stället för att göra lite av varje. T ex: Måndag – skriva artiklar, tisdag – lägga in produkter i butiken.

Nu ska jag bara lära mig att inte kolla mejlen i tid och otid. Det är svårt. Men jag tror att ”single tasking” är det nya svarta i företagsvärlden ;-)

En avokadoröra med ketchup

Sedan många år tillbaka (ja, faktiskt sedan 2006 tror jag) har vi fått hem lådor med ekologiska frukter och grönsaker. Ibland sällan, ibland oftare (ekonomin har avgjort). I början valde jag alltid "lantlådan" (eller motsvarande) som innehåller närproducerade grönsaker, men under andra halvan av vintern och våren/försommaren blir det lite enahanda med övervägande rotfrukter och vitkål så då har vi provat lite av varje.

Numera är utbudet av ekologiska frukter och grönsaker betydligt bättre i vanliga affärer. Jag handlar där också, men jag föredrar lådorna av två skäl: det är (med något enstaka undantag förr om åren) väldigt hög kvalitet och jag får prova grönsaker jag annars aldrig/sällan ser i butikerna (och finns de i butikerna är de definitivt inte ekologiska). Så ja, priset är högre än att köpa motsvarande grönsaker i butiken, konventionellt odlade. Men det är också som att jämföra lösgodis med fina, handgjorda chokladpraliner. Det är inte samma sak, vill säga. Bara smaken av tomaterna jämfört med de holländska på Ica kan på egen hand motivera priset.

Det är lite som lilla julafton när jag plockar upp varorna ur lådan. Jag älskar att inspireras av det jag får och hitta på nya maträtter. Den här gången hade jag mogen avokado hemma som fick bli en röra tillsammans med bönorna från lådan. Och nej, det ser inte mycket ut för världen. Men jag tycker att det blev väldigt gott. Enkelt och gott.

Bönorna la jag ner i kokande vatten och lät koka några minuter, innan jag hällde av vattnet och spolade lite kallt vatten över och därefter ringlade över lite olivolja och lite flingsalt. Röran är en finhackad salladslök, en mosad avokado och en skvätt ketchup. Men en sak ska jag säga: den här ketchupen är ljusår från Felix. Den kommer från Årstiderna och kan rekommenderas.

Våra frukt- och grönsakslådor beställer vi omväxlande från Årstiderna och Ekolådan.

Den bästa inredningen

Jag satt på biblioteket och bläddrade i tidningen ”Leva PS!” och hittade en intressant artikel om hur vi ska bo för att må bra. Eftersom jag precis flyttat in i en ny bostad och har många tankar om hur jag vill ha det, och hur jag ska förändra jämfört med hur vi haft det innan vi flyttade, dök jag in i artikeln. Många av mina tankar och erfarenheter bekräftades.

Enligt forskaren Christina Bodin Danielsson mår vi bäst av lugna, harmoniska miljöer. Högt ljud, starka färger, dofter och ljus stressar oss eftersom hjärnan får jobba hårt för att sortera alla intryck. Ett hem bör i stället vara mer vilsamt, med färger eller mönster som går bra ihop, balans mellan boyta och mängden möbler och lagom många detaljer.

Nyinflyttade:

Jag tror att ganska många skulle hålla med om det, men vad som var intressant var att inte heller alltför avskalade miljöer (som är populära i dag) är det bästa för oss. Själv har jag alltid känt så, men sällan fått medhåll. I mitt hem är problemet oftast att det är för stökigt och för mycket och visst vill jag ha det lugnare och mer undanplockat, men inte till den grad att det passar i inredningstidningarnas avskalade stil (och som flera jag känner faktiskt har det hemma). Det blir för sterilt för mig, för lite hem. Och Christina Bodin Danielsson håller med och säger att de avskalade miljöerna kan bli identitetslösa och utan karaktär, vilket gör oss obehagliga till mods och tråkar ut hjärnan. Forskningen visar att vi generellt tycker om ljusa miljöer, men att de också ska vara intima och väcka känslor. ”Ha trägolv, balkar, en känsla av tidens tand, vackra detaljer och färger”, sammanfattar Christina.

Våra hem utformas utifrån synen: det ska se fint ut (och vara praktiskt). Men vi bör inreda för alla sinnen, såsom hur olika material känns när vi tar på dem, hur hemmet doftar etc. Att hitta inspirationen i naturen är ett sätt att skapa harmoni i hemmet. Naturliga och runda former är stressänkande (till skillnad från rätvinkliga). Krukväxter, fönster som släpper in dagsljus (och gärna utsikt mot natur) får oss också att må bättre.

Det här med ljus är något jag funderat över på sistone. När jag flyttpackade hittade jag ett brev eller något slags dagboksanteckning jag skrivit på väg till jobbet för många år och några flyttar sedan. Vi var då på väg att flytta ifrån vår studentlägenhet som hade dörrfoder i plast och små fönster som gjorde att lägenheten aldrig kändes riktigt ljus. Jag skrev i mina anteckningar hur mycket jag längtade efter dagsljus genom fönstret och hur viktigt det var för mig och att jag såg fram emot vår flytt bort från den där mörka lägenheten. När jag nyligen läste det jag skrivit började jag tänka på alla bostäder jag bott i, hur ljusa/mörka de varit och hur jag mått i dem och kunde se ett tydligt mönster. Jag behöver dagsljus. Helst inte stekande sol, men ljus. Och jag är nog inte ensam om det.

I vår nya lägenhet vetter de stora köksfönstren mot tallar och jag är redan förälskad. Ljust och med naturutsikt. Kan det bli bättre?

Så sammanfattningsvis mår vi bra av: - Lugn, harmonisk inredning: lagom - Naturmaterial (trä, textil, sten, läder, keramik, krukväxter och liknande) - Mjuka, runda former - Dagsljus

Det som slog mig när jag läste artikeln är att det här knappast är nyheter inom Waldorfförskolor och skolor där man sedan länge inreder enligt principer som stämmer väl överens med det vi, generellt, mår bäst av.

Men vi är alla olika. Jag känner till exempel en person som trivs allra bäst om det är lite mörkt och murrigt i bostaden. Hur ser det ut hemma hos er? Vad mår ni bäst av?

"Jag har inte råd att leva miljövänligt"

hör jag folk säga ibland. De brukar vanligen mena att de inte har råd att konsumera på det sätt de skulle vilja. Och inte bara privatpersoner gnäller över att det är för dyrt att leva eko, utan också medier kan ta upp det (och samtidigt raljera lite över södermalmsbor med ekolivsstil) och mena att gemene man inte har råd vara miljövänlig utan får hålla till godo med H&M och hotdogs varmkorv. Precis som i föräldrafrågor spelar man ut dåligt samvete-kortet (för vad man än gör får man inte ge folk som gnetar och kämpar ett dåligt samvete). Eko är för dyrt, de flesta har inte råd att leva miljövänligt. Säger de.

Och jag skulle vilja säga att de har helt fel. För det är tvärtom.

Vilka är det som lever allra mest miljövänligt här i Sverige? Ja, inte är det de som köper ekologiska kläder till barnen och tusenkronorströjor i bambu till sig själva, som har miljöbil och villa och handlar allt ekologiskt. Inte är det de som konsumerar eko och som köper alltifrån inredning till smycken och smink från tillverkare som tar hänsyn till miljön.

Att leva miljövänligt handlar nämligen inte om att konsumera.

Ju mindre pengar man har, desto mindre kan man konsumera. Att konsumera mindre är betydligt bättre för miljön än att bara byta ut all konsumtion mot ekoprodukter.

Den som har väldigt ont om pengar bor oftare i lägenhet än i en villa. Att bo i ett flerfamiljhus/hyreshus är bättre för miljön än att bo i villa, i synnerhet här i kalla Sverige där uppvärmningen oftast är en stor miljöbov. Den som har ont om pengar kör inte så mycket bil (äger oftast inte ens någon) och väljer att gå, cykla och åka kommunalt. Den som har ont om pengar hushåller med resurserna i stället för att rättfärdiga konsumtion inför sig själv genom att välja ekologiskt. Den som har ont om pengar är mer motiverad att vårda sina kläder, att inte impulsköpa, att handla på second hand eller byta till sig kläder. Den som har riktigt ont om pengar kan inte välja ekologiskt mat, men kan å andra sidan påverka både miljön och ekonomin genom att laga mat från grunden, hålla sig till säsongens råvaror (och då är det relativt närodlat på kuppen) och minska på köttkonsumtionen. För att ta några exempel.

En av de bästa saker vi kan göra för miljön är inte att byta ut alla våra saker mot ekologiska diton, utan att vårda det vi har och konsumera mindre. Betydligt mindre.

Grön smoothie och chokladmousse på banan och avokado

Det var extrapris på spenat när jag var i affären idag så till lunch blev det en grön smoothie. Passade bra i värmen. Jag låg ute i skuggan på ett täcke och jobbade och drack lunch ;-) Smoothien innehöll lite av varje jag hade hemma: färsk spenat, en halv grapefrukt, ett äpple, en halv avokado, lite vatten, en liten slurk kokosmjölk. Inte så dumt. Jag tänkte för mig själv att jag hade nog velat ha några morotsstavar att knapra på till smoothien då det blir lite enahanda att bara dricka (jag är ingen stordrickare). Och så tänkte jag för mig själv att smoothie i all ära, men ingredienserna hade nog blivit en god sallad också: spenat, avokado, äpple, grapefrukt.

Ett rå-inspirerat efterrättsmellanmål blev det för mig och dotter ikväll. Bottnarna var överblivna från en paj jag gjorde härom dagen. Det är maräng, fast en ganska osöt sådan: 0,25 dl ljust muscovadosocker per äggvita. Chokladmoussen är 50 gram smält choklad (70%), en halv avokado (den som blev över från lunchen) och en väldigt liten banan som jag mixade ihop och sedan fick moussen stå i kylen en stund före servering. Strössel för att det är fint. Nora åt med god aptit. Gott och lent, lättätet men ändå mäktigt.

Banan + kokosmjölk + kiwi

Ett litet mellanmål, improviserat i all hast:

En skivad frusen banan mixades med lite extra krämig kokosmjölk och en kiwi. Glassigt, lent och gott.

I stället för folsyratabletter

Alla som är, vill bli eller har varit gravida vet att man ska ta folsyratillskott minst en månad innan man hoppas bli gravid och fortsätta med det till vecka 12. (Det finns till och med de som menar att alla kvinnor som kan tänkas bli gravida ska ta folsyratabletter.) Nu är inte jag gravid, men jag pratade med en vän nyligen om graviditet och behovet av järn och tankarna som väcktes då ledde mig in på det här med folsyra. Eftersom behovet av mer folsyra finns för att fostret ska utvecklas normalt och risken för ryggmärgsbråck ska minska, tänkte jag att eftersom vi inte gått omkring med folsyratabletter i en liten burk sen tidernas begynnelse, måste det vara vår kost som blivit lite skev (okej, mycket).

Folat finns naturligt i mat och folsyra är dess konstgjorda motsvarighet. Folat en B-vitamin och behövs för bildandet av röda blodkroppar, för cellernas ämnesomsättning, den stimulerar mjölkbildning hos gravida kvinnor, m.m. Folat/folsyra är alltså något som är bra att få i sig även senare i graviditeten. Gravida och ammande kvinnor rekommenderas att få i sig 400 mikrogram per dag, andra (ogravida kvinnor, och män) 200-400 mikrogram. En genomsnitts-Lisa får i dag i sig för lite folat och rekommenderas därför att inför graviditeten ta tillskott. Men alla behöver inte ta tillskott. Vegetarianer och veganer, t ex, får ofta i sig tillräckliga mängder, och jag kan tänka mig att det gäller raw food:are också.

Min egen slutsats är att om så många får i sig för lite folat är det förvisso bra att det finns folsyratabletter, men viktigaste slutsatsen för mig är snarare att vi äter fel. Och inte bara som gravida ;) Bättre kost är en bättre lösning, tänker jag.

Folat finns i (exempel inom parentes):
Baljväxter (t ex bönor, ärter, linser)
Gröna bladgrönsaker, framför allt mörkgröna (ruccola, spenat, olika sorters sallader)
Kål (broccoli, blomkål, brysselkål)
Grönsaker (röd paprika, majs)
Rotfrukter (kålrot, rödbetor)
Frukt (apelsin, kiwi, honungsmelon)
Bär (svarta vinbär, jordgubbar, hallon, björnbär)
Fullkornsprodukter
Filmjölk
Leverpastej och lever

Hur mycket behöver man då få i sig? Såhär skriver Livsmedelsverket: "Om man äter minst 500 gram baljväxter, frukt och grönsaker, som innehåller mycket folat, och väljer fullkornsprodukter får man i sig tillräckligt mycket folat. 500 gram frukt och grönt motsvarar till exempel tre frukter och två rejäla nävar grönsaker."

Tre frukter och två rejäla nävar grönsaker. Inte särskilt svårt att få i sig tillräckligt med folat via maten, med andra ord. 

Kirskålspaj och renoveringsobjekt

Såhär såg kolonilotten ut när vi var där i början av veckan. Planen var att jag redan skulle varit där och grävt och haft mig, men så blev jag sjuk (förkyld och hängig) så lotten får vänta. Lite hann vi göra: två pallkragar kom på plats och i den ena hann vi så (mest morötter). Men här är ett par före-bilder.

Lotten är, enligt uppgift, på ca 100 m2 och våra vänner har lotten som är till höger om vår (översta bilden). Det var så roligt att det fanns två platser lediga och att de var intill varandra och dessutom perfekt placerade. Hade det här varit en annan period av mitt liv hade jag velat att lotten låg mer avskilt, helst mot skogen, men med en fyraåring är det toppen att den ligger kant i kant med gräsplanen där det är fotbollsplan, grusplan och basketplan. Då kan hon härja runt där när det blir för mycket spring i benen och jag kan se henne från lotten. Och med lotter intill varandra kan jag och A rensa ogräs och prata och kanske ta en fikapaus ihop.

Lotten gör mig så glad. Jag har så många planer för den, men jag kommer att börja stillsamt. Det känns bra att ha något att gå till när vi har flyttat till lägenhet. Av "energiskogen" funderar jag på att göra ett staket, men kanske också använda skotten till stöd åt ärtorna. Härom kvällen kom jag på att jag vill göra en liten koja åt barnen och låta slingerväxter klättra upp. Barnvänlig ska lotten bli, med roliga lekhörn och med odlingar som Nora får vara med och bestämma över. Det ska bli mjuka stigar och runda former. Både ögonfröjd och ätbart. En ekologisk lott är förstås tanken, men att köpa allt ekologiskt (jord, frön etc) har jag helt enkelt inte råd med nu. Så några kompromisser får det bli (vanlig jord till blommor, kravjord till morötterna, t ex). Nora fick med sig en zucchiniplanta hem från förskolan och jag tänkte förodla lite mer zucchini här hemma. Ska bara bli lite friskare först (och det är jag nog i morgon för jag hinner inte vara sjuk nu ;) ). Trädet är förmodligen krikon (eller sviskon? Jag har inte riktigt lärt mig skillnaden). Oavsett vilket hälsade kolonilottsgrannen att det blir mycket frukt och att de är söta och goda.

Hallon. Jag ska ta några skott här hemifrån också. Det är nog ändå inte samma sort. Kirskål växer det också bland hallonen. Har inte hunnit rensa, men Nora och jag plockade tillräckligt många för att det skulle bli en paj. Min faster undrade över receptet och jag skrev såhär: Exakt recept får man inte för det finns inte. Men jag hade en massa kirskål. Typ två liter? när det var fluffigt och nyplockat. La det i en stor gryta med lite vatten i botten och massor av örtkryddor (inkl salt, faktiskt fr örtagården) på och så på med locket och relativt svag värme (eller strax under mittemellan). Och sen öste jag på en burk creme fraiche och så fick det puttra ihop. Sen tog jag det från plattan och blandade i smulad/delad fetaost och två ägg. Pajdegen gjorde jag av en blandning av polenta, dinkel, smör, turkisk yoghurt och vatten (de två sistnämnda i brist på kesella). Förgräddade pajskalet litegrann. Det är väl så nära recept vi kommer :)

Det här ska vi så

Om tre veckor flyttar vi! Vi har varit en del utanför huset och i närområdet och jag passade på att skriva ner telefonnumret till den som har hand om kolonilotterna. Härom dagen ringde jag och hade sådan fantastisk tur att det fanns två platser lediga och det intill varandra. I ösregn gick jag dit och tittade på platserna och bokade den ena åt mig och den andra åt en vän/blivande granne. Nu kan vi stå där i sommar och rensa ogräs bland de andra pensionärerna medan våra barn rusar runt på fotbollsplanen. Det känns så bra med en kolonilott, ja, i hela kroppen känns det bra, för det var just den sista pusselbiten som saknades. När vi nu inte har en trädgård vill jag gärna ha en lott att gå till, och när jag nu inte har en hund är det också skönt att komma ut och ha ett "mål" med utgången.

Jag vill involvera Nora så mycket det går i odlandet. Hon fick egna handskar (som hon länge velat ha) och hon fick välja fröer. Tyvärr glömde vi hennes favoritpåse i affären (fjärilsblommor) så den får jag hämta i morgon. Ätbara blommor och gröna ärtor valde hon också, och morotsfröna med Katten Jansson fick hon med Bamse-tidningen. Hemskt många morötter blir det* (kanske), men jag ville så gärna ha de i olika färger. Det ser så trevligt ut med olika färger i maten, tycker jag. Squash blev det också, och kålrabbi. Örter och två av blompåsarna har jag fått i present . Och eterneller tänkte jag att Nora kan uppskatta i något pyssligt till hösten. Lavendel köpte jag också, det doftar så gott.

En liten vindsnurra har länge stått på hennes önskelista, så nu fick hon en sådan. Vi brukar inte köpa så mycket, generellt, varken till Nora eller till oss (förutom ätbart), så det blev en lite speciell utflykt för oss. Nora ville på en gång åka till lotten och plantera, men det väntar vi med till en annan dag.

*Men det går också åt en hel del morötter här. Både marsvinen och Nora gnager gärna på det i tid och otid. En morot är så bra att sticka till henne medan maten lagas och hon håller på att svälta ihjäl nu meddetsamma och mest för en stund sedan.

Smoothie med blåbär och honungsmelon

När jag rensade och röjde i dag kände jag att jag behövde ett mellanmål. Det blev den här smoothien. Några valnötter (kanske en halv deciliter), en liten banan, en deciliter frusna blåbär, resten söt och mogen honungsmelon. Mix mix. Den blev väldigt smaskig. Blåbär och nötter är så gott ihop, banan gör den krämig och len, honungsmelon ger sötma och saftighet. Jag blev till och med rätt mätt av den.

jag tänker

Jag tänker så mycket, och lär mig. Det går en röd tråd genom det hela. Den syns inte alltid, men förr eller senare knyts det mesta ihop. Det finns ett tema i det jag kommer fram till. Ofta tänker jag på små saker, men de små sakerna bildar en helhet och under åren som gått har en delvis ny bild vuxit fram. Jag har känt att jag behöver samla mina tankar någonstans. Tänka lite "högt" (istället för bara inne i mitt huvud). Det hjälper mig att formulera mina tankar.
Det här är pågående. Jag omvärderar emellanåt, tänker om, tänker igen.
Ett tag tänkte jag på blöjor. Nu är blöjor knappast aktuellt. Nu tänker jag på mat. T ex.
Sallad i glas. Grönt längst ner, sedan zucchini följt av mogen och söt honungsmelon, därpå keso och högst upp valnötter. Mumsigt. Melonsaften rann ner över salladen.

Jag börjar här

Jag har bloggat i många år. Jag började på blogger/blogspot 2004, men började skriva dagbok på nätet tidigare än så. Fokus har skiftat över åren, både i bloggarna och i mitt liv, och det har emellanåt känts naturligt att flytta till en ny blogg. Det enda som verkligen bestått har varit pyssel. Och kanske en och annan kaka ;-) Min blogg som jag brukar skriva på har hela tiden haft lite identitetsproblem. Den är kopplad till butiken, fast ändå mer en privat blogg än en företagsblogg. Jag vet vad tanken med den var, och jag tycker fortfarande att tanken är god, men jag lyckas inte i praktiken. Kanske gör jag ett nytt försök, eller ändrar om lite. Den bloggen får hur som helst ligga kvar så får vi se hur den utvecklar sig, men en sak är säker och där är att den får bli mer företag och mindre privat. Samtidigt fanns - och finns - hela tiden längtan att skriva ner mina tankar om stort och smått. För min egen skull. För att minnas, längre fram, men också för att reda ut tankarna här och nu. Att skriva ner vad jag tänker tvingar mig att formulera mina tankar lite tydligare. Och allt det här gick inte ihop med den bloggen. Så jag startar en ny. Det är ändå så mycket nytt nu. Många nystarter. En flytt, till exempel. En ny postadress, en ny typ av boende. Fina grejer.