Jag satt på biblioteket och bläddrade i tidningen ”Leva PS!” och hittade en intressant artikel om hur vi ska bo för att må bra. Eftersom jag precis flyttat in i en ny bostad och har många tankar om hur jag vill ha det, och hur jag ska förändra jämfört med hur vi haft det innan vi flyttade, dök jag in i artikeln. Många av mina tankar och erfarenheter bekräftades.
Enligt forskaren Christina Bodin Danielsson mår vi bäst av lugna, harmoniska miljöer. Högt ljud, starka färger, dofter och ljus stressar oss eftersom hjärnan får jobba hårt för att sortera alla intryck. Ett hem bör i stället vara mer vilsamt, med färger eller mönster som går bra ihop, balans mellan boyta och mängden möbler och lagom många detaljer.
Nyinflyttade:
Jag tror att ganska många skulle hålla med om det, men vad som var intressant var att inte heller alltför avskalade miljöer (som är populära i dag) är det bästa för oss. Själv har jag alltid känt så, men sällan fått medhåll. I mitt hem är problemet oftast att det är för stökigt och för mycket och visst vill jag ha det lugnare och mer undanplockat, men inte till den grad att det passar i inredningstidningarnas avskalade stil (och som flera jag känner faktiskt har det hemma). Det blir för sterilt för mig, för lite hem. Och Christina Bodin Danielsson håller med och säger att de avskalade miljöerna kan bli identitetslösa och utan karaktär, vilket gör oss obehagliga till mods och tråkar ut hjärnan. Forskningen visar att vi generellt tycker om ljusa miljöer, men att de också ska vara intima och väcka känslor. ”Ha trägolv, balkar, en känsla av tidens tand, vackra detaljer och färger”, sammanfattar Christina.
Våra hem utformas utifrån synen: det ska se fint ut (och vara praktiskt). Men vi bör inreda för alla sinnen, såsom hur olika material känns när vi tar på dem, hur hemmet doftar etc. Att hitta inspirationen i naturen är ett sätt att skapa harmoni i hemmet. Naturliga och runda former är stressänkande (till skillnad från rätvinkliga). Krukväxter, fönster som släpper in dagsljus (och gärna utsikt mot natur) får oss också att må bättre.
Det här med ljus är något jag funderat över på sistone. När jag flyttpackade hittade jag ett brev eller något slags dagboksanteckning jag skrivit på väg till jobbet för många år och några flyttar sedan. Vi var då på väg att flytta ifrån vår studentlägenhet som hade dörrfoder i plast och små fönster som gjorde att lägenheten aldrig kändes riktigt ljus. Jag skrev i mina anteckningar hur mycket jag längtade efter dagsljus genom fönstret och hur viktigt det var för mig och att jag såg fram emot vår flytt bort från den där mörka lägenheten. När jag nyligen läste det jag skrivit började jag tänka på alla bostäder jag bott i, hur ljusa/mörka de varit och hur jag mått i dem och kunde se ett tydligt mönster. Jag behöver dagsljus. Helst inte stekande sol, men ljus. Och jag är nog inte ensam om det.
I vår nya lägenhet vetter de stora köksfönstren mot tallar och jag är redan förälskad. Ljust och med naturutsikt. Kan det bli bättre?
Så sammanfattningsvis mår vi bra av: - Lugn, harmonisk inredning: lagom - Naturmaterial (trä, textil, sten, läder, keramik, krukväxter och liknande) - Mjuka, runda former - Dagsljus
Det som slog mig när jag läste artikeln är att det här knappast är nyheter inom Waldorfförskolor och skolor där man sedan länge inreder enligt principer som stämmer väl överens med det vi, generellt, mår bäst av.
Men vi är alla olika. Jag känner till exempel en person som trivs allra bäst om det är lite mörkt och murrigt i bostaden. Hur ser det ut hemma hos er? Vad mår ni bäst av?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar