De flesta skulle nog rycka på axlarna om de trampade ihjäl en myra eller två. Det finns så många myror. Myrstacken kryllar av dem. En myra mer eller mindre spelar väl ingen roll. Så tror jag många skulle tänka, om de ens tänkte på saken. Men om man dödade en elefant då?
Är fem myror mindre värda än fyra elefanter? ;-)
Själv har jag alltid gillat djur, och också alltid värnat livet och rätten till liv. Det gör att jag i det längsta undviker att döda djur. Vissa undantag gör jag och det är myggor som stör mig (t ex sticker mig eller surrar runt i sovrummet så att jag inte kan sova), fästingar (tar inga risker med sjukdomar) och härom sisten dammsög jag upp ett gäng pälsängrar som invaderat en påse ull (och sedan slängde jag dammsugarpåsen och påsen med ull, jag ville inte att de skulle flytta till min finull). Ett annat undantag är kött jag äter. Nu är jag ingen jättestor köttätare (och egentligen har jag nog alltid trott att jag en dag kommer att sluta som vegetarian, även om det inte är vad jag tror längre/just nu), men kött äter jag och då är det viktigt för mig att djuret haft det så bra som möjligt och sedan en snabb och smärtfri död (svårt att kontrollera, men jag väljer helst det som är ekologiskt och närproducerat, frigående/viltfångat).
I övrigt undviker jag så långt det går att döda djur när det inte är nödvändigt. Jag slår inte en fluga för att den surrar runt middagsbordet, jag skulle inte fånga möss i fälla om det går att lösa på annat sätt, jag till och med hjälper gärna daggmaskar och sniglar undan från cykelvägen om jag hinner. Om jag kliver på en snigel av misstag viskar jag förlåt, trots att den varken hör eller förstår.
Ja, döden är en del av livet. Men att döda i onödan känns onödigt.
En gång för länge sedan var jag i Turkiet. Vi besökte en mattfabrik och fick bland annat se hur man gör silke. Sedan dess har det förföljt mig litegrann. Jag gillar verkligen silke, det är ett svalt och skönt naturmaterial med vacker lyster. Men samtidigt: det är många, många djur som dör för att jag ska få mitt tyg eller garn. Små djur, javisst, men många.
Såhär gör man silke: Fjärilslarven ”spinner” in sig i en skyddande kokong som är ett slags ”skal” bestående av en enda tråd. När den lilla larven har blivit en fullvuxen fjäril bryter den sig ut ur kokongen. Nu skulle man kunna tro att man tar kokongen när den lilla fjärilen har flugit iväg, men tyvärr så kan man då inte komma åt det finaste silket eftersom tråden går av när fjärilen gjort hål och därför dödas fjärilen med värme innan den krupit ut ur kokongen.
En process som de flesta nog skulle rycka på axlarna åt. Själv har jag lite svårt att släppa det. Har ni tänkt på sådant här, eller är det bara jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar