Kolonilotten må vara min, men jag vill inte att resten av familjen ska tycka att det är dötrist att vara där och därför tänker jag inte bara på vad jag själv vill när jag planerar lotten.
För N:s skull släpar jag inte bara med mig trädgårdsredskapen utan också alltid såg, spik, hammare och ibland någon leksak. Det ligger sedan tidigare ett gäng brädor där och hon får såga och spika bäst hon vill. Det gillar hon.
Hon har förstås också sina egna odlingar. Frön har hon fått välja själv och sedan har hon sått ätbara blommor, fjärilsblommor och morötter.
Det lilla trädet på lotten går att klättra i, om man är en fyraåring. Vi håller också så sakta på att göra en koja till N och när vi inte bygger på den (just nu går det bara när det har regnat) bygger hon själv små kojor till bärfisarna.
Nästa år tänker jag att vi nog ska göra en liten miniatyrträdgård till henne, som hon kan leka med figurer, kottar och bilar i.
Men vad vill hennes pappa ha på lotten för att trivas där?
Ja, först och främst vill han ha skugga. Och han är inte så förtjust i att krypa runt i ogräset under det pyttelilla trädet, vilket för tillfället är den enda skugga som erbjuds. I stället tror jag att han ska få roa sig med att göra en uteplats och där ska vi sätta upp ett parasoll. Sedan ska jag (försöka) renovera de skraltiga stolarna som står på lotten, och så kan han sitta där med en bunt tidningar och böcker och vara rätt nöjd med livet.
På sikt vore det trevligt med en liten stuga, men det får ligga i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar