Kärlek är dubbelt.
Det är all den kärlek vi ger.
Och all den kärlek vi får.
Ibland så svårt att våga älska och våga bli älskad, och ibland så otroligt enkelt.
Slut dina ögon och tänk dig att du är omgiven av kärlek. Att kärleken är som dimstråken på ängen en sommarkväll, svävande runt dig och i dig, men omöjliga att ta på. Tänk dig att kärleken som omger dig kommer från alla de som älskar dig, alla som bryr sig om dig, alla som är vänliga mot dig. Inte bara den kärlek man kan känna till sin respektive, eller den man känner för sin familj, utan också den medmänsklighet vi möter, kärleken till nästan, kanske också andra dimensioner av kärlek som du vill föreställa dig. Hur känns det att vara omgiven av kärlek? Hur känns ditt sinne? Hur känns det i din kropp?
Hur känns den kärlek du ger? Är kärleken olika till olika personer, eller är själva kärlekskänslan konstant medan de känslor och tankar och med vilken intensitet vi känner kärlek varierar?
Hur kan du bli öppen för att ge och ta emot mer kärlek i sitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar