Vi översköljs av ljud och intryck i dag. Musik, trafik, prat, telefoner som piper, maskiner, slammer ...
Vi är så vana vid ljud omkring oss att många blivit rädda för tystnaden.
Kanske är det inte tystnaden som skrämmer så mycket, som möjligheten att vi i pausen som ges ska möta ... oss själva.
Riktigt tyst blir det nästan aldrig. Det finns alltid vindens sus och hjärtats slag, våra andetag, prasslet av ett steg. Men genom att då och då stanna upp och koppla bort alla ljud vi kan - stänga av alla apparater - och tillåta oss för en stund att varken prata eller lyssna på andra, kan vi finna en verklig paus. Försöka att för en kort, kort liten stund vila från allting och bara vara. Sluta ögonen och stänga ute så många intryck vi kan. Inte fokusera på någonting, inte analysera, inte bedöma. Bara finnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar